Varför möglar det i krypgrunden?
Det pratas om att hälften av alla fastigheter med krypgrund har problem med fukt, lukt och mögel. Det är förmodligen en underdrift. Låt oss titta på hur en krypgrund är konstruerad och varför den ser ut som den gör idag.
Hur gjorde man förr?
Krypgrunden har sitt ursprung i torpargrunden. En torpargrund var den absolut vanligaste grundkonstruktionen på småhus från 1700-talet och fram till början av 1900-talet. Man byggde helt enkelt upp en mur av stenar direkt mot marken som man lade stockarna till huset ovanpå. Det var framför allt för att komma ifrån stampade jordgolv och kyla från marken. För att slippa drag och kyla använda man allt man kunde komma åt för att täta hål och isolera torpargrunden från markkyla. Den så kallade mullbänken kom till.
En mullbänk kan bestå av allt från torv till slaggprodukter från gruvindustrin. Normalt fanns det en eldstad i mitten av fastigheten för att laga mat och hålla sig varm. Eldstaden gick hela vägen ner i torpargrunden och staplades direkt på marken. Eldstaden ersattes senare med en järnspis. Då de flesta lagade mat på en vedeldad spis eldade man i princip året om.
Med tiden moderniserades fastigheterna och grundläggningen. Den moderna krypgrunden kom till. Den vedeldade köksspisen ersattes med en elspis. Uppvärmning genom elradiatorer och i vissa fall med vattenburen värme blev allt vanligare. Ännu något senare, närmare bestämt på 70-talet genomlevde vi vår första globala energikris och elen blev mycket dyrare. Detta skapade en trend med att öka isoleringsmängden i våra fastigheter. Allt för att spara energi.
I samband med detta började mängder av fastighetsägare få problem med allt från dålig luft i vistelseutrymmen till mögel i krypgrunden. Byggnadsforskningen försökte sig på massor med innovativa lösningar för att krypgrunden inte skall mögla. Tryckimpregnerat trä i trossbotten, frånluftsfläktar, betongbjälklag och överdrivet många ventiler är några av lösningarna som infördes i krypgrunderna.
Under 80-talet började man se att ett av problemet var markfukten. Detta föranledde att man införde marktäckning på grundbotten. Åldersbeständig plast rullades ut i krypgrunden. Man täckte normalt inte hela grunden utan lämnade ca 20 cm utefter grundmuren för att kondens från grundmuren skall kunna rinna ner i marken.
Krypgrunden idag.
Dagens krypgrunder skiljer sig ganska lite från dessa krypgrunder. Man har dock lärt sig lite. Plasten på grundbotten täcker normalt hela grundbotten och ibland även en del av grundmuren. Man har inte fullt så mycket ventilation som tidigare. Ofta nöjer man sig med en ventil per fem meter yttervägg. Vissa tillverkare har tester med isolerade krypgrunder i olika former. Allt från en regelrätt varmgrund med 20 till 30 cm isolering mot mark och mur samt ingen isolering i trossbotten till lufttäta krypgrunder av cellplast med konstant utsugning av luft.
Om man tittar på den historiska resan från torpargrund utan fuktproblem till dagens krypgrund med omfattande fuktproblem är det i stort en sak som har förändrats. Dagens krypgrunder är mycket kallare än våra gamla torpargrunder. Om man tar den kunskapen samt ett par fysiologiska fenomen såsom att varm luft kan bära mer fukt än kall och att fukt strävar alltid att vandra från en varm yta till en kall kan man lätt förstå vad som är problemet.
Dagens krypgrunder är för kalla.
Genom att vi tog bort spillvärme från eldstad och köksspis blev krypgrunden kallare.
Genom att isolera trossbotten mer minskade vi värmeläckaget till krypgrunden.
Flera av försöken på 70-talet har dessutom skapat nya problem.
Genom att bygga stora delar trossbotten i tryckimpregnerat trä har vi skapat en mycket stor risk för luktsmitta. Genom att behandla trämaterialet med kemi kan man fördröja viss mögelpåväxt, röta och skadedjur. Dock stoppar det inte fukten. Tryckimpregnerat trä blir precis lika fuktigt som obehandlat trä. När tryckimpregnerat trä blir blött släpper det emissioner som kan vara både skadliga och mycket otrevliga. I många fall tar sig denna lukt upp i boytan med en luktsmitta som följd.
Genom att ha överdrivet mycket ventilation i krypgrunden skapas ofta en fuktigare miljö samt en avsevärt mycket kallare krypgrund.
Genom att ha för lite ventilation blir det svårt för grunden att transportera ut fukten som ändå kommer dit.
Hur skall man då göra?
När det gäller moderna varianter på krypgrund så ser jag idag två vettiga alternativ. Ett passivt och ett aktivt.
Det passiva är den faktiska varmgrunden. Genom att isolera marken och grundmuren noggrant och använda mindre isolering i trossbotten kan man i praktiken skapa en mycket säker konstruktion. Det är dock inte helt enkelt då det är helt avgörande att denna konstruktion blir helt tät. Minsta läcka kan ge luktsmitta och mögel. Ett annat problem är att det i praktiken enbart kan göras i samband med nybygge. Att försöka göra en varmgrund i efterhand är i praktiken omöjligt.
Den aktiva lösningen är en mindre isolerad grund där man använder sig av en krypgrundsisolering på marken och på grundmuren. Man behåller en viss ventilation i grunden samt installerar TrygghetsVakten Krypgrund. Denna lösning fungerar i såväl nya fastigheter som i äldre. I våra tester tillsammans med Smålandsvillan hade vi en total energiförbrukning på mindre än 100 kWh under första året. Detta var ett hus med en byggyta på över 100 kvm.
